FÖR PRIVATPERSONER OCH FÖRETAG
FRI TELEFONRÅDGIVNING

08/673 77 60


Välkommen till JuristHjälpen!

Som firmanamnet "jurist" "Hjälpen" uttrycker är vår mission att hjälpa människor och företag med juridiska frågor.
Visionen är att juridiken ska vara tillgänglig för alla och att juridiken ses som ett naturligt inslag i vardagen.


Juridiska Nyheter



NJA 2011 s. 600. JuristHjälpen Kristoffer Gråborg vann i Högsta domstolen mot Karolinska Institutet för sin klients räkning i mål om betalning för en medicinsk konsumenttjänst (tandvårdsbehandling).

23 september, 2011

I tingsrätten krävde Karolinska Institutet betalning för en tandvårdsbehandling trots att parterna kommit överens om att behandlingen skulle göras om. Tingsrätten fann att något avtal inte förelegat mellan parterna angående betalningstidpunkten. Med hjälp av en analog tillämpning av konsumenttjänstlagen kunde tingrätten konstatera att syftet med tjänsten, tandvårdsbehandlingen i huvudsak blivit förfelad, samt att patienten jämlikt 41 § i konsumenttjänstlagen därför hade rätt att hålla inne betalningen i dess helhet till dess att behandlingen görs om och att den då blir utförd utan fel och brister. Att betalningen på detta sätt kunde hållas inne var en säkerhet för tjänstens korrekta utförande enligt tingsrätten. Enligt tingsrätten var behandlingen felaktigt utförd på ett väsentligt sätt, vilket Karolinska Institutet och konsumenten varit överens om i tingsrätten. Patienten behövde därför inte betala för tjänsten innan den hade gjorts om.

Svea hovrätt fann att konsumenttjänstlagen inte på något sätt kunde vara analogt tillämplig på avtal avseende behandling av människor. Svea hovrätt ansåg vidare att den ifrågavarande tandvårdsbehandlingen inte var felaktig i köprättslig mening trots att parterna varit överens om att behandlingen skulle göras om. Dessutom ansåg Svea hovrätt att konsumenten inte hade visat att behandlingen inte var utförd i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, varför Svea hovrätt biföll Karolinska Intitutets överklagande. Enligt Svea hovrätt skulle patienten, därför betala för den utförda tjänsten, trots att den behövdes göras om.

Högsta domstolen ändrade efter konsumentens överklagande Svea hovrätts dom och fastställde tingsrättens domslut, dock med ändring av tingsrättens domskäl. 

Av Högsta domstolens domskäl framgår bl.a. att konsumenttjänstlagen i vissa avseenden är vägledande för den rättsliga bedömningen av bl.a. medicinska behandlingar av människor, men även beträffande andra tjänster i den rikhaltiga flora av olika tjänster och konsumenttjänster på marknaden, där konsumenttjänstlagen inte är direkt tillämplig.

Högsta domstolen konstaterar härvid följande i sina för rättstillämpningen vägledande domskäl. ”Även om konsumenttjänstlagen inte är tillämplig kan den i vissa avseenden tjäna till vägledning för parternas rättigheter och skyldigheter. Denna funktion kan lagen också ha för tandvårdstjänster, i vart fall när den bygger på vad som kan antas ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet. (Se härom prop. 1984:85 s. 142. Jfr Ds 2008:55 och Ds 2009:13, där möjligheten att utvidga konsumenttjänstlagens regler till att även omfatta tjänster avseende behandling av människor diskuteras).”

I de avseenden där konsumenttjänstlagen är vägledande i avsaknad av uttryckligt avtal mellan parterna gäller enligt Högsta domstolen bl.a. regeln i 41 § i konsumenttjänstlagen, som ger en konsument och för all del även kommersiella upprdragsgivare rätt att innehålla hela betalningen till dess att tjänsten blivit utförd i dess helhet. Parterna hade inte avtalat särskilt om betalningstidpunkten varken uttryckligen eller konkludent, dvs. underförstått, vilket framgick av omständigheterna i målet. Karolinska Institutet gjorde trots detta gällande att deras allmänna avtalsvillkor ändå gällde mellan parterna, eftersom konsumenten vänt sig till Karolinska Institutet för att utföra tandvårdbehandlingen. Högsta domstolen avfärdade detta med att Karolinska Institutets allmänna avtalsvillkor och bestämmelsen däri om förtida betalning innan tjänsten utförts inte hade införlivats i parternas särskilda avtal, vilket i så fall skulle ha skett senast vid avtalets ingående. Karolinska Institutet hade inte ens gjort gällande att någon information givits till patienten vid avtalstillfället angående Karolinska Institutets allmänna villkor och bestämmelsen däri om den förtida betalningen. Att parterna vidare överenskommit att tandvårdsbehandlingen skulle göras om innebar enligt Högsta domstolen att behandlingen inte hade utförts. Konsumenten i egenskap av tandvårdspatient hade därför rätt att hålla inne hela betalningen gentemot Karolinska Institutet till dess att tandvårdsbehandlingen gjorts om och blivit utförd.

Rättsfallet innehåller förutom de viktiga uttalandena gällande allmänna obligationsrättsliga regler på tjänsteområdet inklusive konsumenttjänsteområdet, även principiellt viktiga uttalanden angående inkorporering (införlivande) av standardavtal och s.k. allmänna avtalsvillkor i enskilda avtal och tänsteavtal  i största allmänhet och i olika särskilda konsument- och konsumenttjänsteavtal. En näringsidkare måste gentemot en konsument vara extra tydlig med vad som gäller för det särskilda konsumentavtalet om denne vill göra gällande att standardavtal och allmänna avtalsvillkor ska vara en del därav än vad som är fallet mellan två jämbördiga parter. Det kan även noteras att en medicinsk behandling också i ett konsumenttjänsterättsligt perspektiv behandlas likartat med andra konsumenttjänster i vart fall när det gäller betalningen för behandlingens utförande.

Stockholm, den 23 september 2011

JuristHjälpen

Jur. kand. Kristoffer Gråborg

JuristHjälpen driver prejudicerande mål i HD angående fel i medicinska konsumenttjänster

13 juli, 2011
Det prejudicerande målet, som Juristhjälpen Kristoffer Gråborg nu driver i Högsta Domstolen för sin klients räkning rör frågan om fel i medicinska tjänster åt en konsument. Målet tar upp den viktiga frågan hur man rättsligt ska se på medicinsk behandling ur ett konsumentperspektiv.
Det finns idag inte någon direkt och konsumentskyddande lagstiftning på området, eftersom konsumenttjänstlagen endast reglerar arbete på lösa saker och arbete på fastigheter, fastighetstillbehör, samt förvaring av lösa saker. Rättsläget är idag alltså oklart ur ett konsumentperspektiv för en mängd viktiga och moderna tjänsteavtal och då bland annat olika behandlingar, t.ex. skönhetsoperationer, ögonoperationer, tauteringar och naturligtvis för tandvårdsbehandlingar, som det ifrågavarande målet gäller. Det är nu viktigt för den stora moderna tjänstesektorn med ett klarögrande prejudikat från Högsta Domstolen.
Efter domen torde viktiga slutsatser kunna dras hur den rättsliga prövningen ska ske i dessa fall och då i synnerhet om konsumenttjänstlagen är analogt tillämplig på det sätt som beskivs i förarbetsuttalanden till konsumettjänstlagen. I en statlig utredning Ds 2008:55 har föreslagits att konsumenttjänstlagen ska utvidgas till att gälla även för ett flertal tjänsteavtal där denna lag idag inte är direkt tillämpning, däribland de medicinska konsumenttjänsterna. Utredningen har dock inte lett till någon ny lagstiftning.
Det aktuella målet behandlar även andra rent processrättsliga viktiga frågor, t.ex. angående själva ramen för en rättsprocess och bevisfrågor.
Avslutningsvis kan sägas att det kommer att bli mycket intressant att se vad Högsta Domstolen kommer fram till i sin dom målet.
Kristoffer Gråborg