I tingsrätten krävde Karolinska Institutet betalning för en tandvårdsbehandling trots att parterna kommit överens om att behandlingen skulle göras om. Tingsrätten fann att något avtal inte förelegat mellan parterna angående betalningstidpunkten. Med hjälp av en analog tillämpning av konsumenttjänstlagen kunde tingrätten konstatera att syftet med tjänsten, tandvårdsbehandlingen i huvudsak blivit förfelad, samt att patienten jämlikt 41 § i konsumenttjänstlagen därför hade rätt att hålla inne betalningen i dess helhet till dess att behandlingen görs om och att den då blir utförd utan fel och brister. Att betalningen på detta sätt kunde hållas inne var en säkerhet för tjänstens korrekta utförande enligt tingsrätten. Enligt tingsrätten var behandlingen felaktigt utförd på ett väsentligt sätt, vilket Karolinska Institutet och konsumenten varit överens om i tingsrätten. Patienten behövde därför inte betala för tjänsten innan den hade gjorts om.
Svea hovrätt fann att konsumenttjänstlagen inte på något sätt kunde vara analogt tillämplig på avtal avseende behandling av människor. Svea hovrätt ansåg vidare att den ifrågavarande tandvårdsbehandlingen inte var felaktig i köprättslig mening trots att parterna varit överens om att behandlingen skulle göras om. Dessutom ansåg Svea hovrätt att konsumenten inte hade visat att behandlingen inte var utförd i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, varför Svea hovrätt biföll Karolinska Intitutets överklagande. Enligt Svea hovrätt skulle patienten, därför betala för den utförda tjänsten, trots att den behövdes göras om.
Högsta domstolen ändrade efter konsumentens överklagande Svea hovrätts dom och fastställde tingsrättens domslut, dock med ändring av tingsrättens domskäl.
Av Högsta domstolens domskäl framgår bl.a. att konsumenttjänstlagen i vissa avseenden är vägledande för den rättsliga bedömningen av bl.a. medicinska behandlingar av människor, men även beträffande andra tjänster i den rikhaltiga flora av olika tjänster och konsumenttjänster på marknaden, där konsumenttjänstlagen inte är direkt tillämplig.
Högsta domstolen konstaterar härvid följande i sina för rättstillämpningen vägledande domskäl. ”Även om konsumenttjänstlagen inte är tillämplig kan den i vissa avseenden tjäna till vägledning för parternas rättigheter och skyldigheter. Denna funktion kan lagen också ha för tandvårdstjänster, i vart fall när den bygger på vad som kan antas ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet. (Se härom prop. 1984:85 s. 142. Jfr Ds 2008:55 och Ds 2009:13, där möjligheten att utvidga konsumenttjänstlagens regler till att även omfatta tjänster avseende behandling av människor diskuteras).”
I de avseenden där konsumenttjänstlagen är vägledande i avsaknad av uttryckligt avtal mellan parterna gäller enligt Högsta domstolen bl.a. regeln i 41 § i konsumenttjänstlagen, som ger en konsument och för all del även kommersiella upprdragsgivare rätt att innehålla hela betalningen till dess att tjänsten blivit utförd i dess helhet. Parterna hade inte avtalat särskilt om betalningstidpunkten varken uttryckligen eller konkludent, dvs. underförstått, vilket framgick av omständigheterna i målet. Karolinska Institutet gjorde trots detta gällande att deras allmänna avtalsvillkor ändå gällde mellan parterna, eftersom konsumenten vänt sig till Karolinska Institutet för att utföra tandvårdbehandlingen. Högsta domstolen avfärdade detta med att Karolinska Institutets allmänna avtalsvillkor och bestämmelsen däri om förtida betalning innan tjänsten utförts inte hade införlivats i parternas särskilda avtal, vilket i så fall skulle ha skett senast vid avtalets ingående. Karolinska Institutet hade inte ens gjort gällande att någon information givits till patienten vid avtalstillfället angående Karolinska Institutets allmänna villkor och bestämmelsen däri om den förtida betalningen. Att parterna vidare överenskommit att tandvårdsbehandlingen skulle göras om innebar enligt Högsta domstolen att behandlingen inte hade utförts. Konsumenten i egenskap av tandvårdspatient hade därför rätt att hålla inne hela betalningen gentemot Karolinska Institutet till dess att tandvårdsbehandlingen gjorts om och blivit utförd.
Rättsfallet innehåller förutom de viktiga uttalandena gällande allmänna obligationsrättsliga regler på tjänsteområdet inklusive konsumenttjänsteområdet, även principiellt viktiga uttalanden angående inkorporering (införlivande) av standardavtal och s.k. allmänna avtalsvillkor i enskilda avtal och tänsteavtal i största allmänhet och i olika särskilda konsument- och konsumenttjänsteavtal. En näringsidkare måste gentemot en konsument vara extra tydlig med vad som gäller för det särskilda konsumentavtalet om denne vill göra gällande att standardavtal och allmänna avtalsvillkor ska vara en del därav än vad som är fallet mellan två jämbördiga parter. Det kan även noteras att en medicinsk behandling också i ett konsumenttjänsterättsligt perspektiv behandlas likartat med andra konsumenttjänster i vart fall när det gäller betalningen för behandlingens utförande.
Stockholm, den 23 september 2011
JuristHjälpen
Jur. kand. Kristoffer Gråborg